Min bror säger att det enda jag pratar om är mat.

Kikärts- och jordnötsbollar med smak av koriander serverat med quinoa gurksallad och salsa gjord på paprika och körsbärstomat. Recept får ni senare.

Salladen jag gjorde efter att ha varit på frukt och grönsaksmarknad vid i söndags morse. Allt är färskt och det är blandade salladsblad, fänkål, salladslök, tomat, gurka, zucchini, morot, haricourts-verts, avokado apeslinfiléer och solrosfrön (dvs. allt i mitt kylskåp). Smaksatt med en en dressing gjord på olja, citron, salt, peppar, paprikapulver och några puffar kanel.

Tips&tricks

Istället för att bara rada upp vad jag gjort om dagarna tänkte jag istället ge några tips på saker att göra i denna (för mig) oändligt stora stad.

• Musée des Arts Décoratifs har just nu (kolla hemsidan för hur länge) en utställning där man får följa Cristians Lacroix modehus som firar 20 år i år, genom tiderna. Även äldre plagg som man inspirerats av visas. Mängder av haute couture, bra information och roligt system där kläderna är indelade enligt färg, mönster eller material istället för tidsepok.
  

• Falafel i Marais! Gå av på metro Saint Paul och (låtsas) prata jiddisch för en dag. Underbar falafel och trevliga judiska affärer. Dessutom är detta ett av Paris bästa områden om man vill köpa fina(dyra) kläder. Se upp för sabbaten på lördagar bara då en del butiker är stängda.

• Centre Pompidou. Gratis för studenter och personer under 25 på onsdagskvällar. Tycker man om modern konst går man hit. Även jag som inte är särskilt arty tyckte om det. Är man inte intresserad kan man alltid sitta i muséecafét och försöka se arty ut (min favorithobby).

• På tal om museicaféer, cafét på Musée D'Orsay går inte av för hackor. Själva muséet är en gammal tågstation och alltså enorm. Om jag inte minns fel (inte så arty, se ovan) är det bara impressionisterna här, och ibland, för mig, lite mycket. Men cafét är ljust, beläget bakom den stora glasklockan och kaffet är relativt billigt!

• Kaffe på mitt lilla torg. Gå av på metro Maubert Mutualité, följ Rue Montagne St Genvieve upp mot Pantheon och när du ser körsbärsträden (som för tillfället blommar) till vänster om dig, stanna och ta en kaffe. Notera den tydliga åldersskillnaden på kunderna mellan de två olika caféerna.

• Rendez-vous des amis. Om än lite studentig och med lite för mycket försök till att bli den där pittoreska konstnärsbaren så är läget bra och vinet är billigt. Ta metron till Abesses och trapporna upp till höger (tror jag) och följ gatan fram tills du på vänster sida hittar baren där ingen är över 25.

• Aux Folies ligger 1 minut från metro Belleville och bra till om du senare på kvällen vill gå till La Fleche d'Or. Drickan är billigt, de har en stammiskonstnär och publiken är blandad. Från allt för närgångna äldre män till små svenska flickor som gillar 20-talet.
  

• Slutligen ett mattips. Igår var jag och åt BibimBap! Koreas nationalrätt, tror jag, och gudomligt god. Jag intog den på min koreanska kompis stamställe, Odori på 18, rue Letellier nära metro La Motte-Picquet. Inte särskilt billigt (15 euro för en bibimbap) men tillräckligt med mat för att vara mätt resten av kvällen. Vegeterianvänligt om du nöjer dig med att slippa köttet, inte få det ersatt.
  

På onsdag åker jag till London, där finns inget Eiffeltorn och därför får det bli ett uppehåll här.

Den eviga städningen

Ni som jag pratar med lite oftare vet att jag och tanten jag bor med inte riktigt drar jämt vad det gäller städning. I alla fall inte efter ett par veckor sedan när hon helt sonika berättade att "you don't know how to clean" och att hon var tvungen att städa mitt rum dagen efter. Jag blev så sur att jag skrubbade hela rummet med en tandborste (nästan i alla fall) och undvek därav krisen. Men.. igår när jag kom hem efter nattliga eskapader så ser jag att allt, ALLT i mitt rum har flyttat på sig. De fina korten från min födelsedag som jag ställt i en rad på pianot, polaroidbilderna från när Henrik och Pappa hälsade på, dukar, böcker, cd-skivor, allt. Jag blev inte alls särskilt förtjust, men eftersom jag hatar konfrontation har jag skjutit upp att prata med henne tills ikväll, eller imorgon... Denna veckan i alla fall! Det känns ärligt talat inte ett dugg kul att när jag går från huset så går hon in i mitt rum och gör som hon vill, det luktade till och med annorlunda.
Nu måste jag slå upp alla ord jag vill säga till henne på franska, och framförallt inte vara så mesig utan stå på mig litegrann. Bonne chance Andrea...

Ikväll ska jag kolla på Pacific på Centre Culturel Suedoise, mest bara för att det är ett svenskt band och för att jag lite längtar hem. Till moderskeppet.

Och i helgen var vi, för Ambers 22-årsdag på en restaurang, Chartier som jag verkligen rekommenderar om nån funderar på att komma hit. Sur service, tafflig mat, vin utspätt med vatten och helt fantastiskt!

Nu ska jag plugga plugga för idag kändes det som det var dags för lite homeschooling.

Au revoir!

Soppa på spik

Känner man mig (och det antar jag att man gör om man läser min blogg) så vet man att jag älskar mat. Känner man Paris vet man att Paris också älskar mat. Låter som en bra kombination, men Paris älskar kött, fisk, grädde, kyckling, ost, ostron, sniglar, ägg - allt som jag inte äter. Som fattig student gör det inte så mycket, jag har sällan råd att ut på restaurang ändå, men lite fler köttsubstitut vore kul, eller i alla fall fler än 3 sorters bönor att välja på. Som vanligt har jag matnördat och fotat en del, har inte riktigt fått kontroll över nya kameran än, men som ni ser i slutet, går det i alla fall åt rätt håll.

Frukost på franska, men lyxfrukost för mig, annars äter jag oftast gröt.

Tomatpasta med hemmagjord pesto, receptet finns på min andra blogg!


Min standardmat här, kokta gröna linser med stekt potatis, morot, vitlök och spenat toppat med dressing på dijonsenap, såklart!

Kakan jag gjorde till påskmiddagen med svenskorna. Ser mer fancy ut än vad den är, för egentligen är det bara en kladdkaka med marzipantäcke o choklad på. Men god var den ändå (obs rim).

En mycket god soppa som jag gjorde i förrgår (eller kanske i tisdags) på lök och fänkål.

Soppan blev så god att jag nog delar medmig av receptet, det mesta måste jag tyvärr erkänna är tagit från Niklas Mat, men, veganiserat. Ta måtten med en nypa salt (ursäkta ordvitsen).

I en stekpanna, fräs

1 stycke fänkål
1 gul lök av lagom storlek (saknar att använda ordet lagom!)
i olivolja tills det mjuknat.

Höj värmen och precis innan grönsakerna blir bruna öser du i (i denna ordning)

2 deciliter vitt vin (jag tog det billigaste jag kunde hitta eftersom jag efter att ha stekt löken kom på att jag inte hade något hemma och fick springa ner till kvartersbutiken och köpa en flaska).
1½ deciliter vatten
1 deciliter grädde (vegan)
½ bulongtärning (om man inte älskar buljongtärningssmak, jag gör inte det)
herbes de provence och lite persilja

Låt kalaset koka i en kvart, mixa slät med stavmixer, smaksätt med salt, peppar o citron och garnera med olivolja och dill!

Som sagt, måtten är högst ungefärliga, mestadels eftersom jag inte har tillgång till decilitermått.

Puss o kram.

Bio.

Jag trodde att ingen läste vad jag skrev här, men jag hade fel. Så jag ska bli lite bättre på att uppdatera, jag lovar. Nästan.

Kom just precis hem från bion i mitt kvarter. Det var jag och 5 andra i hela bion som bestämde sig för att se The Darjeeling Limited klockan 10 en söndagskväll och det var skönt! Ibland blir jag trött här, för även om Paris gator inte är alls så fulla som tex. Londons är jag från Sölvesborg. Jag är van vid att ha hela gatan för mig själv! Filmen var fin&konstig. Mer säger jag inte.


Förra helgen var Henrik och Pappa här och vi hade det så bra att jag fortfarande nästan spricker av saknad! Vi hann med en del, vi var i Montmarte och drack vin, vi åt (ganska) äcklig vietnamesisk mat. Vi var i Marais på Sabbathen. Vi gick hela Champs Elysées och samma dag åt Henrik och Pappa sniglar. En dag hade vi otur, för det regnade, Katakomberna var stängda och jag tappade bort oss på väg till Centre Pompidou. Men o andra sidan åt vi godaste fikan på Pompidou efteråt och vandrade på kyrkogården Pere Lachaise. Dagen efter tog allt slut för snabbt. Men, vi åkte upp i tornet och såg hela Paris innan himlen öppnade sig och vi blev genomblöta. Pappa åkte allt för tidigt och efter ett glas kir i Montmartre gjorde Henrik likaså. Jag var vegeterian för en helg och smakade frankrikes ljuvliga ostar, bakverk och en crêpe. Och gud vad det kändes tomt på måndagskvällen. Fast inte i magen.

Jag har varit ovanligt aktiv i veckan. I tisdags tex. missade jag Shout Out Louds Pariskonsert. Det borde jag ha en elogé för. I onsdags var jag och amerikanerna och dansade på Rex, och jag måste säga att jag fortfarande är ganska besviken på Paris nattklubbar. På torsdagskvällen var jag på fest i svenskkollektivet i Marais. Vädret har varit fint och jag har solat i Luxembourgparken, och i fredags träffade jag Yuko i min klass där och övade på franskan i över en timme. Så trött blev jag att jag vart tre timmar försenad till att träffa mina vänner på kvällen i Montmarte på den mysiga men ack så varma och unkna baren Rendez-vous des amies. Igår var jag så trött på rött vin. Jag mötte Carolin på Musée d'Orsay, försenad som vanligt och betalade 5 euro för att betala 2,5 euro för en kaffe i muséets café. Det är något med muséicaféer, som är nästan bättre än själva muséet. I alla fall om man inte är sådär överintresserad av konst. Sedan mötte vi 3 svenskar och en waelsiska och åt kinesiskt. Och det var så skönt att avsluta med en kaffe här, precis vid mitt lilla torg, med säkert mindre, eller kanske exakt, 40 steg hem.

Nu ska jag sluta sitta vid internet och lägga mig, om kommande vecka blir lika innehållsrik som denna är det bäst att jag lägger mig nu.


Jag får ursäkta för att det bara blev en rapport om exakt vad jag har haft för mig. Återkommer med tankar senare i veckan.

Kram Andrea

Parisare och deras rätt till Ditt privatliv!

Folket i Paris verkar ha fått ta för sig att överleva. Ibland tar de för sig även av dig. Ett enkelt exempel bara från skolan är när vår lärare frågar klassen (när vi övar på frågor och svar) "êtes-vous des communistes?" alltså, "är ni kommunister?" Med tanke på att 50% av klassen är av kinesisk härkomst blev det mycket tryckt stämning, men jag tror inte det bara berodde på det, för, är inte detta en lite väl personlig fråga?
Eller när läraren frågar Michael, hennes favoritelev, om han kollar på tjejer på métron.

Även efter att ha känt mig svensk och blyg ett antal gånger när jag blivit tillfrågad diverse personliga saker av kompletta främlingar tog dagens fråga priset. Två män på gatan frågar mig efter kinesiska restauranger i området, med buffé och jag pekar ut två, men säger att jag inte vet om de serverar buffé. Mannen blir besviken över att jag bara känner till två och dessutom inte kan rabbla deras utbud och vräker ur sig "Du har ju ingen koll alls, är du aldrig ute eller?".

Skitidedu, tänkte jag, men som den resignerade svenskan jag är ler jag istället och säger "je suis desolée" och går.

The big 2-1 - NOT

Igår var det d-dagen då jag fyllde år och jag hade en underbar dag, kanske för att jag inte hade några förväntningar men kanske för att det helt enkelt var mycket bra. Kommer att lägga upp bilder om någon dag.

Nu till Velib, Parisarnas stolthet. Det är alltså cyklar som står i stora cykelställ lite varstans som vem som helst med ett Velib- eller Visakort kan hyra för det ynka priset av 1 Euro för en halvtimme. Jag har varit sugen länge, jag älskar att cykla och idag (nej inatt) när jag gick hem från en fest och började tänka på att Pappa skulle blivit förkrossad om han visste att jag gick ensam, halv tre på Paris boulevarder kändes det som det rätta tilfället.

Det jag inte räknade med var att cyklarna var i kasst skick, (de 3 första jag tog hade inte ens kedjor och den jag fick tag i hade sadeln i höjd för en 10-åring) och att man måste ha 150 Euro på kontot för att få hyra en! Lyckligtvis hade jag 150 pix på kortet men ändå, det gör ju helt plötsligt att alla inte alls kan hyra en cykel.

Hem kom jag och Pappa kan sova gott om nätterna, för Paris är stort, stort, stort och nog för att det är vackert, vill jag inte vandra ensam i timmar längs gatorna.

Nu är det hög tid för mig att sova, men jag avslutar med en bild av les velos!

Mat inte bomber i Paris

I veckan mailade jag Food Not Bombs Paris och undrade om man kunde få vara med o hjälpa till. Visst sa dom, ring oss så möts vi på lördag. Ju närmre lördag kom ju mindre ville jag, jag var tvungen att ringa på franska och träffa ett gäng okända franska människor och fast jag egenligen visste att det skulle bli bra var det med viss tvekan jag ringde. Men ringde gjorde jag och en halvtimme efter utsatt tid (Parisare verkar alltid vara sena) träffade jag Stephane och dom andra från FNB-Paris.

Förmodligen tyckte dom att jag var jättetrög eftersom jag blev lite nervös och blyg och mest kunde få fram saker som "Jag kan göra" o peka på en morot eller "var?" o peka på en kastrull. I vilket fall var vi på en marknad och fick överblivna grönsaker (vi fick mycket!) och sen gick vi till en lokal och lagade maten.

Jag glömmer mellan gångerna jag träffar bara fransktalande vilket extremt dåligt självförtroende man får av att inte kunna språk. Man känner sig så himla korkad och det går liksom inte att bevisa att man egentligen har en hjärna för allt hänger på språket.

I morgon ska vi dela ut maten till de hemlösa vid Gare du Nord och jag ska försöka prata lite mer. Folket verkade trevligt i alla fall. Det känns bra att vara delaktig i något som faktiskt existerar i den här staden, inte bara i nåt blaha för att träffa andra utbytesstudenter, nu är jag en del av nåt som är på riktigt.

Efter dagens eskapader (mest språkliga) var jag så trött att jag gick hem o gjorde middag o kollade på TV på datorn och jag är efter 2 skålar (jepp, man dricker kaffe i skål här) är jag fortfarande smått hjärndöd. Jag har pratat med Lina i en halvtimme på telefon, det var välbehövligt, och även om jag saknar mitt fina höstgäng (ni vet vilka ni är) oändligt är jag ändå glad att vara här.

Klart slut varulvstjut

otursdagen

först glömmer jag visakortet på väg till bion, när jag sprungit hem o hämtat kortet (som låg under ett bord i hallen, hm) och sprungit tillbaka till bankomaten visar det sig att jag inte ens har 10 E på mitt kort. och när catherine (min landlord) kommer hem visar det sig att hennes son hade frågat om jag ville med han o hans vänner på middag men eftersom jag inte var hemma kunde han inte fråga mig (för jag var ute o INTE gick på bio) och även om jag skulle varit hemma och kunde gått med dom (man får inte så många tillfällen att träffa vanliga franska människor här) skulle jag inte haft råd att ut och äta ändå!

Jag kan inte sova!

Klockan är halv fyra och jag kan inte sova. Tur att jag inte börjar skolan förrän två imorgon! Idag har varit en latdag och en ganska välförtjänt dag tycker jag eftersom jag började skolan i tisdags och faktiskt har pluggat varje dag sen dess! Man blir extremt trött efter grammatikpassen dels för att jag tycker att grammatik är sjukt svårt i sig själv och dels för att man måste koncentrera sig på att översätta allt läraren säger på samma gång som man ska förstå grammatiken. Pust.
Språkcentrat i min hjärna lär ha en del att göra just nu, jag tänker på svenska (duh), pratar engelska med mina kompisar och försöker lära mig franska.


Saker börjar ordna sig ganska bra nu känns det som. Vet inte om jag skrivit det innan men mitt rum ligger ca 3 minuters gång från skolan. Och går man ytterligare 10 minuter förbi 10 rue de l'ècole Polytechnique där jag för tillfället huserar kommer man till Seine och Notre Dame!
Jag har tom lyckats vara så social under veckan att det var ganska skönt att vara själv hela eftermiddagen (natten o morgonen var jag hos Amber i Montmartre eftersom metron i den här staden stänger redan klockan 2 på helgerna och jag (som ni vet om nu känner mig) är ju inte så förtjust i att planera i förväg vad jag ska göra under kvällen. Och även om jag trivs bra i mitt rum var det ganska gött att hänga hemma hos någon som är 21, inte över 60 år som jag nästan luskat utt att min tant är.


Haregött, tror äntligen jag är trött nog att sova nu!

Pique-nique i le park

Paris är så klichéfyllt att man inte kan låta bli att bara dras med!

Så idag mötte jag Anas klasskompis från Uppsala för picnic i Luxembourgparken! Solen sken, kaffet var gott och fransmännen hånglade glatt i hela parken. Fransmän hånglar överallt, tunnelbanan, mot ett träd, på en stol. Och det är inte bara kids, som i Sverige! Det tycker jag är ganska skoj.

Här kommer en fin vår-i-Paris-bild:


Jag har märkt att jag har otroligt svårt för det här detta-har-jag-gjort-idag-dagboksformen, det känns så stelt men jag antar att det är bättre än att ödlsa timmar på att skriva mail till alla som jag lovat maila (inte för att jag inte vill maila er, men jag har ju inte obegränsat med tid). Ska försöka uppdatera här så ofta jag kan.

Berättade för min tant igår att familjen kommer den 28:e mars, hon blev jätteglad o sa att vi skulle äta middag här, familjen P, Catherine (aka. min tant) och hennes svenska vänner som bott i Paris i åratal. Jag råkade lova att stå för maten, pust, och ni har inte sett franska kök, dom är ungefär lika stora som ett svenskt matbord...

Nu ska jag ta metron till Caroline o rött vin.

Friday night at the... where?

Ännu en fredag hemma, jag lyckas otroligt nog ha saker att göra under veckorna men på fredagen när det gäller... Stiltje! Jag orkar inte dra nån veckoresumé just nu, men jag har haft feber, kollat på alla mina Bob Dylan filmer, blivit frisk, varit på bio, jag är inte ensam, jag äter ordentligt och min franska har nog blivit lite bättre.

Nedan följer anledningen till att jag kommer att bli tjock i detta land:


Bilden är pixlig men ja, gott folk, det är sojachokladpudding and it is good! Och billig!

Inneboende

Jag är nog så mycket inneboende man kan bli. I fredags flyttade jag in till kvinnan (som hette Catherine, inte Sophia som jag trodde!) och just nu ligger jag i min nya hårda säng i mitt nya rum, som egentligen är lägenhetens vardagsrum. Min franska är en katastrof och därför kan jag inte prata så mycket med min hyresvärd. Jag kan tex. inte fråga henne om det är okej att komma hem kl 5 på morgonen efter en rolig kväll. Eller om Henrik kan sova över här när han kommer. Sorbonne har en del att jobba med...

Igår var hennes födelesedag och jag försökte i alla fall ge ett gott intryck, för jag köpte ett ganska fint choklad till henne.

Igår var jag också på klubb för första gången i Frankrike, jag och Alena åkte långt ut, nästan till muren skulle jag tro på ett ställe som heter La fleche d'Or och det var helt klart värt resvägen!

fransk electro

mitt rum

Veckan som kommer är jag ledig och tänkte försöka sightseeinga (hur böjs detta till svenska?) lite mer och ev. köpa en guidebok om jag har råd. Det är svårt att veta vad man ska göra när man inte vet vad man kan välja på och när man bara känner 4 personer i ett land (vilket jag i och för sig tycker är helt ok efter bara en vecka). Någon som har tips?

6 dagar kan kännas som en månad

Har nu befunnit mig i det nya landet i ganska exakt 6 dagar.
Anlände i fredags morgon till Paris utkant och hittade utan att gå fel (okej, bara en gång) med metron till mitt hostel. Efter dusch, tupplur och en incident på café som börjar brinna går jag en sväng och inser att jag bor 10 min från Sacre Coeur varvid jag bestämmer mig för att gå dit. Utsikten är fantastisk och går som vanligt inte att få med på bild och jag vandrar fortfarande farligt trött tillbaka till hostelet, min baguette o något som jag tror var gröna linser.


Senare på kvällen var jag faktiskt bjuden på fest, hos de svenska tjejerna och även nu överraskade mitt lokalsinne mig då jag hittade dit utan några problem alls. Lägenheten ligger i Marais, Paris nya hippa gay/jude-område och var hur mysig som helst. Här är blev jag bjuden på middag och senare även på fest. Allt var frid o fröjd men jag var tvungen att gå hen ganska tidigt eftersom jag var lite jet/buss-laggad från resan.

Dagen efter tog jag mig till 10 Rue de l'ecole Polytechnique för att kolla på min ev. framtida bostad. Efter lite försening träffade jag tanten och drack kaffe och försökte konversera så gott det gick med min katastrof-franska och hennes försök till att prata engelska. Trevligt blev det i alla fall och på fredag flyttar jag in i mitt rum med piano och fransk balkong. Det enda problemet är att jag glömt min tants namn och nu bara kommer våga kalla henne Madame!
Tog Metron till Trocadero och mötte upp Alena, en österrikisk tjej från hostelet (usch jag håller på att bli en hostelnörd) för att kolla på Eiffeltornet som för närvarande ser ut såhär:



På kvällen flanerade jag o Caroline Paris gator och på söndagen var jag död o orkade knappt lämna hostelet.

Under veckan har jag skrivit in mig på Sorbonne och det här med pappersfrankrike är ingen myt, bara för att skriva in sig måste man gå på 4 olika ställen varpå man oftast får en lapp man ska ta med sig till nästa. I vilket fall är det klart och den 12:e februari börjar jag på Sorbonne.

Just nu sitter jag på Centre Pomidou som är ett modernt museum/bibliotek nära Carole, hos vilken jag bor tills på fredag.

Avslutar med en bilde till Lina, vän&kompanjon i alla väder.