I veckan mailade jag Food Not Bombs Paris och undrade om man kunde få vara med o hjälpa till. Visst sa dom, ring oss så möts vi på lördag. Ju närmre lördag kom ju mindre ville jag, jag var tvungen att ringa på franska och träffa ett gäng okända franska människor och fast jag egenligen visste att det skulle bli bra var det med viss tvekan jag ringde. Men ringde gjorde jag och en halvtimme efter utsatt tid (Parisare verkar alltid vara sena) träffade jag Stephane och dom andra från FNB-Paris.
Förmodligen tyckte dom att jag var jättetrög eftersom jag blev lite nervös och blyg och mest kunde få fram saker som "Jag kan göra" o peka på en morot eller "var?" o peka på en kastrull. I vilket fall var vi på en marknad och fick överblivna grönsaker (vi fick mycket!) och sen gick vi till en lokal och lagade maten.
Jag glömmer mellan gångerna jag träffar bara fransktalande vilket extremt dåligt självförtroende man får av att inte kunna språk. Man känner sig så himla korkad och det går liksom inte att bevisa att man egentligen har en hjärna för allt hänger på språket.
I morgon ska vi dela ut maten till de hemlösa vid Gare du Nord och jag ska försöka prata lite mer. Folket verkade trevligt i alla fall. Det känns bra att vara delaktig i något som faktiskt existerar i den här staden, inte bara i nåt blaha för att träffa andra utbytesstudenter, nu är jag en del av nåt som är på riktigt.
Efter dagens eskapader (mest språkliga) var jag så trött att jag gick hem o gjorde middag o kollade på TV på datorn och jag är efter 2 skålar (jepp, man dricker kaffe i skål här) är jag fortfarande smått hjärndöd. Jag har pratat med Lina i en halvtimme på telefon, det var välbehövligt, och även om jag saknar mitt fina höstgäng (ni vet vilka ni är) oändligt är jag ändå glad att vara här.
Klart slut varulvstjut
No comments:
Post a Comment